Gårdagens speltest av [LoL] var väldigt givande.
Karaktärs DEgenereringen fungerar alldeles utmärkt, och resultatet ser ni ovan.
En bild säger mer än tusen ord sägs det, men för att få ge er en inblick i [LoL]´s DEgenerering kommer jag nu att ge er lite informationer om karaktärerna som skapades. Först då kommer ni att förstå djupet, och härligheten i [LoL].
Från vänster:
Görlog Smeken, en tidigare präst som smädats, våldtagits, och slagits blodig av kringhärjande barbarer. Skändandet av Smekens helgedom ledde honom på villovägar i livet, och det slutade hos en svinfarmare med grepen i högsta hugg. Smekens vänstra öga blev föda åt korparna, som lämnade kvar ett varande och öppet sår, och det tar inte slut på eländet där. På svinfarmarens gård drar stackars Smeken på sig varande sår i analmynningen, han mer eller mindre våldtas av Halv-koppars Eva, och blir bestulen på sin mungiga. Tillslut lyckas Smeken ta sig ifrån gården, sliten och på urinens brant. Hans varande ögonhåla, och problemen med ändtarmen gör sig ständigt påmind. Turligt nog kommer Smeken över en var-kopp som underlättar rengöringen av hans båda öppna sår, och den kommer även till användning i strid visar det sig.
Claus Siegmeg, en välbärgad Lord som älskade livet bland högdjuren. Banketter, middagar, och fester! Allt var så fantastiskt tills någon kallade honom; korpulent, frodig, och trind i samma mening. Dessa ord tog hårt på Claus som tog livet på den oförskämde adelsmannen, och det ledde till att han placerades på ett skepp som galärslav. Hans tidigare titlar, och ägor förlorades och det ända Claus nu har kvar är sin frodiga kroppsbyggnad. Hans högra hand skadas vid en konfrontation med en ilsken ekorrhande, och efter det är den mer ett verktyg än något annat. Fingrarna hårdnar, och blir som stelopererade men kan justeras manuellt. Detta är en vändpunkt i livet för den tidigare Lorden. Claus låter tumnageln växa sig lång, och det passar perfekt till att sprätta upp fisk samtidigt som övriga fingrar i handen kupas till en sorts uppsamlare. Namnet Lord Fiskrens föds och livet leker.
Dinkelbjörn, en tidigare utbygdsjägare vars sista uppgift var att föra den fagra Fesagard genom skog och mark med sin fästman Clebersbar. Under resan fluktade Dinkelbjörn lite väl närgånget när Fesagard kastade vatten. Det ledde till att han misste jobbet, och slogs blodig av den förargade Cleberbar. Livet vändes upp och ner, och Dinkelbjörn hamnade på ett skepp som däcksskrubbare. Ett härligt liv fram tills han hittade flaskan, och vaknade upp i ballasten med varande sår över hela kroppen. Skeppsråttorna hade smaskat i sig stora hudbitar av stackars Dinkelbjörn, frossan var ett faktum och han insjunknade snabbt. En rabiessmittad däcksskrubbare var inget att ha kvar så Dinkelbjörn lämpades av snarast möjligast. Sårad och återigen utan mat och hushåll begav sig Dinkelbjörn ut i skogarna för att leva på nötter. Han tjuvhögg ved på en välbärgad Lords marker, men det uppdagades. Han fråntogs sina sista kläder, och fick sedan vandra vidare i landsbygden iklädd endast ett penisfodral. Förudmjukad, ensam, och nedstämd träffade han tillslut Lord Fiskrens som snabbt blev hans vän.
Silvar Båsfrid, en milisman av bra rang och kvalitet fram till den dagen då han skickades ut på ett smutsigt uppdrag. Det hela var enkelt. Dräp, skända, och våldta var hans order. Det han inte visste var att grannlorden drillat sina svinfarmare hårt, och Silvars trupp gick på pumpen. Lorden skickade ut brinnande får, rullade sprängfyllda tunnor med avföring mot flankerna, och attackerade med full styrka mot Silvars trupper. Alla dräptes utom Silvar som snabbt fann sig i situationen, och iklädde sig rollen som en av svinfarmarna. Där blev Silvar kvar tills han slapp undan, och hakade på Lord Fiskrens kanaljfölje. Det ända han saknade från svina-lordens gård var suggornas spenar. Hans behov av att smeka, gnugga, och suga på dem blev tillslut för mycket för Silvar som behövde sin dagliga dos. Det ända sätt att få bukt på problemet var att börja dra och gnugga sina egna vårtor, och tillslut lyckades han få igång mjölkproduktionen. Det är ingen fager syn att se en man stå och dra i sina bröstvårtor för att mjölka ut de sista dropparna, men det rör inte Silvar i ryggen. Det vita guldet är något han måste ha för sin överlevnad så hur det ser ut för pöbeln är inget att bry sig i.
Lorder & Lodisar 